Dans kallas rytmiska kroppsrörelser som kan utföras till musik.

Hos många naturfolk och forntida folk har dansen varit en viktig beståndsdel i den religiösa kulten. Hos kulturfolken, i synnerhet de moderna, förekommer dans än som konstprestation, än som sällskapsnöje i många växlande former. Dans förekommer också som danssport, där deltagarna tävlar i att på skickligaste sätt genomföra en reglementerad estetik.

Dans i Idrottsskolan:

Vi värmer upp med lekar och därefter visar ledarna grunderna och träningen börjar. Vi dansar pardans och bugg.

Historia

Redan i äldsta tider firades högtidliga tilldragelser med dans. Egypternas präster uppförde danser vid de tillfällen, då en ny Apis blivit funnen och då en död Apis begravdes. De bibliska berättelserna omtalar att judarna ofta genom dans gav uttryck åt triumf eller glädje.

Grekerna högtidlighöll religiösa tilldragelser med dans och genomförde även krigsdanser. Vid deras gästabud utfördes dansen av lejda dansörer, emedan det ansågs vanhedrande för de grekiska medborgarna att dansa vid sådana tillfällen. För övrigt utvecklade sig den offentliga dansen hos grekerna till en verklig konst (orkestik), som innefattade ett plastiskt åtbördsspel och stod i nära samband med musiken och poesin.

Hos romarna utgjorde dansen i äldre tider en huvudbeståndsdel av de religiösa festerna, vid vilka även högt stående män dansade. På skådebanan idkades dans av historikerna, som även med livliga åtbörder sökte underhålla åskådarna.

Bland indierna dansar både män och kvinnor, dock vanligen mest de senare. Naturfolkens danser har en högst skiftande karaktär, allt eftersom folken är mer eller mindre vilda, mer eller mindre krigiska.

Bland forntidens nordbor idkades dans sannolikt redan under hednatiden. Med bestämdhet vet man att dansen var ett omtyckt nöje i början av 1100-talet. Den utfördes under ackompanjemang av visor, vilka sjöngs av de dansande själva, män och kvinnor. Ofta hade var och en av de dansande en roll att utföra, och dräkterna tycks stundom ha varit anpassade efter rollerna. Sådana med åtbördsspel förenade danser förekommer ännu på Färöarna. Ett slags dans efter instrumentalmusik lär ha varit i bruk på 1300-talet.

Sällskapsdanserna uppkom sannolikt i början av den nya tiden och utbildades huvudsakligen av italienarna och fransmännen. Under tidernas lopp har de undergått många förändringar. På 1600- och 1700-talet utfördes de med avmätta och sirliga steg; sedermera fick de en livligare takt, och slutligen erhöll de den snabba fart, som nu är allmän.

Olika folkdanser förekommer runt om i världen, ofta är de förknippade med en viss kultur eller ett visst land. Några exempel är Sverige: Jössehärads-polskan, Norge: Hallingen, Spanien: Fandangon, Italien. Tarantellan, Skottland: The Reel.

Idrotter
Startsida