|
Dans
kallas rytmiska kroppsrörelser som kan utföras till musik.
Hos många
naturfolk och forntida folk har dansen varit en viktig beståndsdel i den
religiösa kulten. Hos kulturfolken, i synnerhet de moderna, förekommer dans
än som konstprestation, än som sällskapsnöje i många växlande former. Dans
förekommer också som danssport, där deltagarna tävlar i att på skickligaste
sätt genomföra en reglementerad estetik.
Dans i
Idrottsskolan:
Vi värmer upp
med lekar och därefter visar ledarna grunderna och träningen börjar. Vi
dansar pardans och bugg.
Historia
Redan i äldsta
tider firades högtidliga tilldragelser med dans. Egypternas präster uppförde
danser vid de tillfällen, då en ny Apis blivit funnen och då en död Apis
begravdes. De bibliska berättelserna omtalar att judarna ofta genom dans gav
uttryck åt triumf eller glädje.
Grekerna
högtidlighöll religiösa tilldragelser med dans och genomförde även
krigsdanser. Vid deras gästabud utfördes dansen av lejda dansörer, emedan
det ansågs vanhedrande för de grekiska medborgarna att dansa vid sådana
tillfällen. För övrigt utvecklade sig den offentliga dansen hos grekerna
till en verklig konst (orkestik), som innefattade ett plastiskt åtbördsspel
och stod i nära samband med musiken och poesin.
Hos romarna
utgjorde dansen i äldre tider en huvudbeståndsdel av de religiösa festerna,
vid vilka även högt stående män dansade. På skådebanan idkades dans av
historikerna, som även med livliga åtbörder sökte underhålla åskådarna.
Bland indierna
dansar både män och kvinnor, dock vanligen mest de senare. Naturfolkens
danser har en högst skiftande karaktär, allt eftersom folken är mer eller
mindre vilda, mer eller mindre krigiska.
Bland
forntidens nordbor idkades dans sannolikt redan under hednatiden. Med
bestämdhet vet man att dansen var ett omtyckt nöje i början av 1100-talet.
Den utfördes under ackompanjemang av visor, vilka sjöngs av de dansande
själva, män och kvinnor. Ofta hade var och en av de dansande en roll att
utföra, och dräkterna tycks stundom ha varit anpassade efter rollerna.
Sådana med åtbördsspel förenade danser förekommer ännu på Färöarna. Ett
slags dans efter instrumentalmusik lär ha varit i bruk på 1300-talet.
Sällskapsdanserna uppkom sannolikt i början av den nya tiden och utbildades
huvudsakligen av italienarna och fransmännen. Under tidernas lopp har de
undergått många förändringar. På 1600- och 1700-talet utfördes de med
avmätta och sirliga steg; sedermera fick de en livligare takt, och slutligen
erhöll de den snabba fart, som nu är allmän.
Olika
folkdanser förekommer runt om i världen, ofta är de förknippade med en viss
kultur eller ett visst land. Några exempel är Sverige: Jössehärads-polskan,
Norge: Hallingen, Spanien: Fandangon, Italien. Tarantellan, Skottland: The
Reel.
|